Det var ju ett tag sen.. I vanlig ordning så rusar tiden iväg och en massa händer. Men bloggen är faktiskt inte glömd, även om det nog verkar så..

Lova växer så det knakar och kinderna blir bara större och större   

Hon kryper som om det vore vm i krypning här hemma. Det säger bara swish så har hon susat förbi en, gärna till något roligt. Som att jaga Melker eller Freja (stort nöje i Lovas värld), riva sönder vilken tidning som helst (fast hon låtsas ju förstås att läsa den..) eller som det senaste nu. Spana om trappgrinden mot all förmodan är öppen, snabbt krypa till första trappsteget, slå hårt med händerna i trappan (så man hör, tack å lov) och sen börja klättra upp. Och snabbt går det där med. Hon är en riktig hejare på trappklättring numer. Väl uppe på övervåningen är det lek som gäller. Först i hennes eget rum och sen snabb krypning till vårt sovrum för att komma upp i sängen och gunga. Livet är en lek helt enkelt för henne!

Vi går fortfarande på babycafé och rytmik. Nu börjar hon bli bland de äldre och har vågat sig in i det större rummet för stoora barn, hehe. Så vi har passat på att gå på öppna förskolan också några gånger. Innan Lova drog till sig de där härliga barnförkylningsbacillerna vill säga.. De är skoningslösa! Kan inte påminna mig om att jag varit såhär förkyld nån gång (säger jag säkert varje år..) men låter som att nån stoppat två korkar i näsan på mig oavsett nässpray eller inte. Lova har också varit dålig med feber och snorig fast hon har hämtat sig snabbare.

Nu fyller hon snart ett år! Tänk vad tiden trots allt har gått snabbt! Det känns både långt och kort på nåt sätt. Tror inte att hon kommer gå själv till ettårsdagen även om hon nu reser sig upp och sätter sig själv igen mot allt och alla. Men ska ju naturligtvis skriva innan dess   

Så vad händer utanför Lova, eller vad man nu ska skriva.. Jo, för alla intresserade så höll jag på att hugga av mig fingret i förrgår när jag skulle skära bitar i potatis till en soppa. Jag hade uppmärksamheten på Lova som satt och åt själv i stolen när jag slicade mitt pekfinger. Per kom hem direkt efter så kunde gå och tycka synd om mig själv ett tag.. Höll på att tuppa av alltså.. Är så harig när det gäller blod. Vågade kolla igår hur det såg ut och det blev ett litet besök till närakuten där de tejpade ihop det. Skulle såklart åkt på kvällen där men inte vill man det..

Äsch, nu har jag bara skrivit en massa babbel här. Skickar in några bilder på prinsessan istället. De är inte helt färska, fler kommer.

full fart framåt

marodören som älskar att leka i badrummet bland blöjor och tvätt

ut på tur

dubbelspaning

alla våra 3 terrorister..

full fart framåt

och såhär trött kan man vara