Tycker om snö, men den får gärna komma lite närmre julafton och så får den vara mindre blöt.. Sen skulle det förstås inte skada om också solen ville ta och titta fram   

gråskala

Imorse var det som att min rygg bara lagt ner, ont som 17. Det är inte så ofta det händer så med några värktabletter överlevde jag dan. Tror det blir såhär för att jag börjat träna igen och innan ryggen är stark nog så blir det nog lite tokigt ett tag. I annat fall får det bli sjukgymnastik igen som för några år sen.Var dessutom iväg till Sophiahemmet för att göra ultraljud av venerna i benen idag. Det för att ljumsken inte är helt bra efter graviditeten. Visst såg de en förändring, inte stor bara 1 cm men tillräckligt för att jag känner av det. Men de kunde inte se vart ifrån det kom så kommer nog få gå vidare med det här till nån specialist inom kärlkirurgi. Det var ingen propp iaf, skönt att veta :) och så sa läkaren att det här var ovanligt. Men måste säga att Sophiahemmet är lite häftigt sådär med sina jättehus, högt i tak inne och de gamla spegeldörrarna från förr. Man kan nästan tänka sig hur det såg ut förr i tiden där.När Lova ändå var hos farmor så passade jag på och åkte och köpte en ny bilbarnsstol och fick den installerad på plats i snöregnet. Så Lova fick göra premiäråket på väg hem. Den var tydligen så mysig att hon var tvungen att provsova den 1 timme.

I doppresent av våra grannar fick Lova den klassiska, jättefina gåbilen från Micki. Den har stått i sin kartong här sen september och så fick jag för mig att nu ska den upp. Nu har Lova hasat bakåt på mage kanske 3 gånger så nu behöver hon den!!! Vaddå gå händelserna i förväg.. hehe. Men kan man inte gå med den så kan man åka i den   

hej vad det går

I torsdags när jag var och tränade så sprang jag på en jättegammal kompis. Vi umgicks för evigheter sen (ungefär). Vi träffades via hästarna naturligtvis, tror det var -97, när jag red en ponny som hette Afrodite och hon en annan häst i samma stall. Sen höll vi kontakten ett tag och så rann det tyvärr ut i sanden som det så lätt kan göra. Men så var vi plötsligt på samma pass och tränade! Tänk så det kan bli! Vi har nog inte setts på närmare 8 år. Och det som är mest ironiskt är att hon för 1 år sen flyttade till gatan bakom där vi bodde i lägenheten. Nu hade ju Per och jag hunnit flytta därifrån men vi bor ändå i samma lilla "by" och har inte sprungit på varann utan gör det på träningen av alla ställen. Så roligt att vi äntligen sågs! Så imorrn ska jag och Lova knata dit och hälsa på medan Per får slita med snickarboa.. Har inte skrivit nåt om vårt förråd, men det kommer. Det är rivet och uppbyggt igen och det är det som Per sysslat med.

Man bara vänder sig om och så hittar jag Lova här.. Måste nästan varit kinderna som tagit emot annars hade nog hela hon varit under tv bänken..   

Vi har halt golv inne i köket och det underlättar helt klart hennes förflyttning bakåt.. Framåt kommer väl så småningom får man hoppas. Freja är naturligtvis med på ett hörn.

Har kämpat med att försöka få Lova att äta fisk. Den barnmaten vi köpt har inte gått ner så gjorde en fisksås själv hemma som jag blandar med ris. Per fick ner en portion en dag och så skulle jag testa, men det gick inte. Däremot var det en lite misse som minnsan kände lukten av att det vankades fisk. Lova misstyckte inte provsmaket..

Har inte skrivit nåt här på en månad och tittar man tillbaka så händer det saker med Lovas utveckling och massa annat.

Lova äter och är glad och växer och busar. Precis som det ska vara!

Melker och Freja hjälper till att hålla damen på bra humör. Hon skrattar bara hon ser dem, så de har ett lätt jobb..

lova leker på täcket i sitt rum och freja hon leker hon med..

såhär glad är lova vid matbordet

och såhär fint ser det ut på golvet efter varje måltid..