I torsdags när jag var och tränade så sprang jag på en jättegammal kompis. Vi umgicks för evigheter sen (ungefär). Vi träffades via hästarna naturligtvis, tror det var -97, när jag red en ponny som hette Afrodite och hon en annan häst i samma stall. Sen höll vi kontakten ett tag och så rann det tyvärr ut i sanden som det så lätt kan göra. Men så var vi plötsligt på samma pass och tränade! Tänk så det kan bli! Vi har nog inte setts på närmare 8 år. Och det som är mest ironiskt är att hon för 1 år sen flyttade till gatan bakom där vi bodde i lägenheten. Nu hade ju Per och jag hunnit flytta därifrån men vi bor ändå i samma lilla "by" och har inte sprungit på varann utan gör det på träningen av alla ställen. Så roligt att vi äntligen sågs! Så imorrn ska jag och Lova knata dit och hälsa på medan Per får slita med snickarboa.. Har inte skrivit nåt om vårt förråd, men det kommer. Det är rivet och uppbyggt igen och det är det som Per sysslat med.

Man bara vänder sig om och så hittar jag Lova här.. Måste nästan varit kinderna som tagit emot annars hade nog hela hon varit under tv bänken..   

Vi har halt golv inne i köket och det underlättar helt klart hennes förflyttning bakåt.. Framåt kommer väl så småningom får man hoppas. Freja är naturligtvis med på ett hörn.