Ibland undrar man vart dagarna tar vägen. Satt och funderade på vad som hänt idag.

Först iväg till Manne och red en sväng. Fixade till honom i boxen och det är verkligen synbart att han inte uppskattar det. Att bli pillad på före han fått gå ut och luktat friskluft på förmiddagen. Löste det problemet med att muta med lite hö. Vi tog vår vanliga sväng mot sommarhagarna, fast vi kom inte så långt. Vi kom till veterinärens hagar och vände där. De hade plogat grusvägen men ändå var det rätt tjockt och löst på vissa ställen så tyckte att Manne man vart lite trött av det. Några travsträckor fick vi till också så styltorna flög iväg. På väg hem var det verkligen inget roligt väder, det snöade, blåste och var kallt. Hur som helst hade vi det rätt bra ändå.

Åkte direkt och skottade husvagnen. Kände att det kommit föör mycket snö på den gamla stackarn, så fram med spade och stege och ner med allt på backen. Var rätt nöjd sen efter den bedriften. Fotade också den jättesnöiga husvagnen, men tydligen har jag glömt sladden till mobilen på jobbet.

Grejande hemma och så tvingade med Per till Ö&B.

Japp, en lördag i mitt liv   

Igår så var det premiär promenaden för Melker i sin nya sele och koppel. Lyckades få på selen vid ett tillfälle då han var lite avslappnad sådär.

Sen tog vi ut honom. Han ska börja med att gå 50 meter så får vi fortsätta därifrån och se hur han mår av det.

Han gick några steg, la sig, gick några till, la sig och så fortsatte det fram till trappan. Där tittade han längtansfullt uppåt, men det går inte än. Vända gå tillbaka, in i köket, lukta i Frejas matskål men tydligen inget att ha. Han vill ha sin superlight mat han går på numer. Försöka gå under matbordet, men det fick han inte. Svårt att ha koll på honom där. Så fortsatte det. Om det blev 50 meter är svårt att säga men han fick i alla fall massor av stimulans för skallen och benet fick jobba en aning.

Sen la Per honom i soffan men Melker hade svårt att varva ner efter sin prommis. Så han fick lyftas ner i buren igen. Men vi fick inte ta av selen. Han var verkligen jätteirriterad och morrade och hade sig över att vi var på honom och pillade. Så han fick ha på sig selen ett tag till till han landat igen.

När vi väl fått av den somnade han på en gång.

Idag har vi haft konferens med jobbet och sen en toppengod jullunch. Åt så mycket att det räcker till imorrn. *mm*

Sen iväg och handla selar till Melker. Har köpt hem ett gäng som vi får prova med ikväll. Försökte sätta på en av selarna på Freja, men det gick hon inte alls med på. Hon är hal som en ål! Hoppas det går bättre på Melker..

Sådärja, nu har vi kommit hem och landat efter ett besök på bagarmossen för att träffa deras sjukgymnast.

Han tyckte att Melker har alla förutsättningar för att kunna bli helt återställd efter alla sina operationer. Nåt väldigt positivt är att han inte kunde känna någon ledstelhet i benet. Tydligen har man bara kring 3 månader att arbeta bort det, sen stannar stelheten för alltid och det är verkligen jätteskönt att höra att Melker slipper det.

Nu börjar vårt jobb hemma med att rehabilitera.

Först så ska vi börja gå med honom i sele 1 gång per dag, ca 30 meter, i en vecka. Sen ska vi utöka antalet promenader till många per dag. Vi ska ha koll på hur han går de första stegen varje gång vi tar ut honom och ha det lite som en mätsticka hur han utvecklar gången och musklerna. Samtidigt ska vi, om Melker är på rätt humör för det, stretcha och massera båda bakbenen och göra en passiv övning där vi "drar" ut benet så gott det går och tillbaka igen.

Efter det ska vi börja om igen kan man väl säga, att gå längre sträcka någon gång per dag till flera gånger per dag och så fortsätter det någon månad/er framåt.

Han ska bo kvar i buren. Allt för att vi ska ha kontroll på honom, vilket egentligen är ledordet i hela rehab träningen. Vi ska hela tiden utföra alla övningar under kontroll så att inget oväntat händer, som ett hopp upp i en soffa eller något annat.

Eftersom han gått igenom så många operationer nu så är det som att börja om från noll. Vi måste bygga upp honom på nytt. Det får ta sin tid, huvudsaken är att han blir helt återställd.

Om en sisådär 2-3 månader kommer vi att börja träna att gå i trappan. Så när Melker väl får gå fritt hemma igen kommer han även få gå i trappan själv.

Ute kommer han nog få vara i april/maj någon gång, i koppel i början och sen när vi ser honom får han börja gå fritt.

Nu har vi en trött misse här. Han har fått lite tonfisk för att han varit så duktig, Freja fick också förstås.

Natti, natti

Skickade iväg ett "gnäll" mail till min vän C igår. Fick tillbaka ett svar idag att det var fel C jag skickat till. Oj, vad jag skrattade! Nu gjorde det här ju absolut ingenting, bara fler att gnälla inför. Men tänk vad fel det kan bli om man verkligen skickar fel till fel person   .

Idag har det gått 4 veckor sen Melker opererades. Kirurgen sa att han skulle sitta 3, helst 4 veckor i liten bur så det innebär att vi kan bygga upp den lite större buren ikväll.

Men innan dess så ska vi till veterinären igen och träffa en sjukgymnast. Får se vad han har för övningar till oss och om det över huvudtaget går att göra dem.. Allt hänger på vad herrn tycker om det.

Nu får vi hoppas att rehabiliteringen går som det ska och att Melker kan hålla sig i skinnet och inte dra runt alltför mycket sen när han får mer utrymme att röra sig på.

Tog mig en kort lunch promenad. Kände att jag bara behövde komma ut och andas friskluft och få sol i ansiktet. Hur skönt som helst!

Lyckades fota lite också. Det blir så fantastiskt fint när snön lägger sig på träd och natur.

Kom ut till stallet när det fortfarande var såpass ljust att man kan se handen framför sig. Ser snabbt att alla hästarna redan är inne, vilket är väldigt ovanligt. De brukar få vara ute i hagarna och leka till ganska sent på kvällarna.

Går in i stallet och känner att de är rätt rastlösa.. Ringer en av syrrorna och hon blir helt tyst...trodde samtalet hade brutits.. men näedå, hon var kvar. Tydligen har den andra syrran glömt att släppa ut alla busarna så de har varit inne hela dagen. Jahapp. Det blev till att släppa ut Manne och Pralin först såklart. Manne är ju världens snällaste medan Pralin hade så mycket energi att hon sparkade bakut på vägen till hagen. Tur att hon är så liten   

Sen fick jag hjälp av ena syrrans son som tack och lov var hemma. Men innan han hade kommit ner så lyckades jag kasta ut två av stona i fel hage, haha. Jag har inte en aning om vart de brukar stå, byter hage titt som tätt, och så tog jag fel. Jaja, huvudsaken det är el i staketet och käk i hagen.

Sen tog vi alla andra som var rätt pigga på att få andas friskluft. Struntade i ridningen idag utan gosade istället till det åt Manne och Pralin i deras boxar.