En uppdatering hur det går med vår halta misse.

Han får komma ut ur sin bur några gånger per dag för att gå runt i vardagsrummet. Han ska lära sig att stödja på benet igen, men inte sprattla runt och leva rövare. Måste säga att han är ganska duktig än så länge. Men på kvällen får han klotstora ögon och blir verkligen jättepigg. Om han ska gå runt då måste tratten på för då är han lugnare. Annars får han såna där kanin ryck och bara far iväg åt ett håll helt plötsligt. Men som sagt, han är duktig och verkar känna av att sånt inte riktigt passar sig än med nyopererat knä.

vad hände? jag är ju utanför buren..

Igår var det 10 dagar sen han återopererades, vilket innebär att han skulle kunna slippa tratten. Vi testade och han var lite snabb att börja slicka på såret, säkert så fick han till ett gnag också för såret blev rött längst ner. Så för säkerhetsskull får han ha tratten några dagar till. Han är ju inte lycklig över det direkt..

såret

det ser lite kyligt ut med alla rakade ställen

En missepissa som njuter efter sin vilda framfart på tomten på jakt efter fåglar.

Tack och lov har hon ännu inte fångat någon (vad vi vet..)

bäst i sig kalcium som icke mjölkdrickare (förutom en skvätt i te och kaffe då förstås)?? Jo, genom att göra chokladpudding på mjölk och trycka i sig det på kvällen   

*mums*

Var lite busig idag och åkte tidigare från jobbet. Det är bra när man har telefon som ett arbetsredskap. Passade nämligen på att åka ut till stallet och Manne för att rida när det var ljust.

Blev väl mött av Manne och Pralin, de hoppades väl på att om möjligt få en tuss hö var..

Rotade och letade i en evighet ungefär efter Mannes broddprylar. Tror tyvärr att efter att vi flyttade honom så ligger de kvar hemma hos Eva, eller så är jag totalt kass på att leta (inte omöjligt..). Så vågade helt enkelt inte rida ifall han skulle halka till. Istället tog vi en halvtimmes lång prommis så han fick komma ut en stund och se annat än bara hagen. Han var himlans glad där han gick i snön, öronen framåt och koll på omgivningen.

Sen ut i hagen igen till Pralin som var överförtjust att han äntligen kom tillbaka!

Måste ju självklart prova hur bilderna blir med nya kameran. Och vi blev glatt överraskade! Egentligen ska man väl inte skriva såhär.. men det var kanske bra att den gamla gick sönder så vi fick en ny.. fick och fick, köpte en ny..

Så här kommer några smakprov. Måste skriva att det är kolsvart ute och mysbelysning inne.

första bilden med nya kameran

melker i sin bur

Enda nackdelen är tydligen att alla små kattsandskorn syns, och säkert dammråttor om man lyckas fånga dem på bild.. Inget att klaga över alltså :)

Jag slog på stort idag och shoppade en ny kamera! Ingen superflaschig variant utan en enkel kamera som (enligt säljaren) tar bra bilder. Vart en Sony Cyber Shot, svart, jättefin.

Är såå nöjd! Än så länge iaf, vi har ju inte tagit några bilder än..

Egentligen hade jag siktet inställt på en Samsung (samma märke som vi hade innan) eller en Olympus och som vanligt när jag är ute och ska köpa blir det något helt annat märke.. Någon annan som lider av samma symptom??

Snacka om snö! Trodde faktiskt att vi skulle slippa det idag, men nu är den här! Får se om jag hittar bilen sen i mörkret när jag ska hem.

Undrar just hur länge snön ligger kvar...?

Fick uppdatering om att vildkatten Freja varit ute när Per åt lunch hemma. Hon kom in sen med ett snötäcke på ryggen. Lillfjantan är för söt   

Efter ännu en vända hos veterinären så verkar det gå åt rätt håll. Melker blev av med sitt smärtplåster och får fortsätta äta metacam tillsvidare. Han fick ett annat penicillin som ska passa de bakterierna bättre som han hade i förra operationssåret. Ganska skönt faktiskt, för nu behöver vi bara ge det en gång per dag.

Han hade fått en liten vätskeansamling igen som tidigare. Den här var dock så mjuk att hon trodde kroppen ska kunna forsla bort det själv. Blir det större och hårdare måste vi kontakta bagarmossen.

Melker accepterar veterinär Ann-Marie så bra. Han gick runt på golvet i rummet igår och började helt plötsligt att darra på svansen! Det är bara vid speciella tillfällen som de där darrningarna sätter fart (som när det ska serveras favorit mat tex). Han var så söt! Tror han charmade vet. litegrann där. Hon är för övrigt en riktig kattmänniska, så tror nog att det är där det ligger att Melker tycker hon är rätt ok.

Vi ska tillbaka om en vecka igen.