Smet lite tidigare från jobbet idag och tänkte ha en lugn och skön eftermiddag/kväll hemma och fixa med en doppresent. Men som vanligt blir det inte direkt som man tänkt..

Låser upp dörren hemma och ska larma av, då trycker jag såklart in fel kod och testar igen. Men näe, då har jag redan knappat in för många tycker den där himla lilla apparaten på väggen och jag hör på pipandet att larmet snart går.   

Alldeles darrig lyckas jag ringa Eva (min privata larmsupport, hehe) när larmet går och hon hör inte mig, jag hör inte henne, jag tänker på katterna inne i huset och deras öron.. Ringer Eva ungefär hundra gånger till innan jag kommer på att jag måste gå ut för att höra, tankeverksamheten la tydligen av så fort larmet gick, och desperat säger till henne att larmet går, vilket kanske hördes iofs. Såklart att Eva tror jag är på jobbet, medan jag i min värld antog att hon förstod att jag var hemma. Sen lyckades jag väl på nåt sätt förklara att jag var hemma och hoppades på att hon hade en mirakelknapp att bara trycka på så skulle det sluta tjuta..

Snälla Eva kopplade mig istället till mirakel Chrille. Han behövde bara svara så slutade det tack och lov att tjuta. Så fick jag med Chrilles lugna hjälp, eftersom jag vid det här laget var lite lätt hysterisk *hrm*, knata in igen och larma av.

Hinner bara lägga på telefon så ringer Per på den andra. Han har kastat sig i bilen och åkt från jobbet och hem, eftersom han får ett larmmeddelande och undrar om jag är där. Sen kom förstås frågan varför jag inte ringde och sa att det var jag som utlöste larmet.. Då först kom jag på att jag borde ringt honom först, haha.

Kan säga såhär.. Det är grymma grejer som Star Alarm har installerat åt oss!! Rekommenderas helt klart! Mina öron tjuter fortfarande.. Tror missarna klarade sig bättre för att vi har en innerdörr som stoppar det mesta av ljudet.

Nu ska jag vila resten av kvällen och ta igen mig *phu*