I alla fall som snart ett åring. Allt är nytt och spännande. Och tänk att världen blivit helt annorlunda bara när det går att stå upp. Egentligen borde man ta efter och se saker och ting med nya ögon, eller i alla fall försöka komma ihåg första gången man såg nåt fint, upplevde nåt eller vad det nu kan vara. Tänkte på det häromdan. Första gången vi var inne i vårt hus, på visningen. Bara Per och jag och mäklaren. Och att vi båda samtidigt sa att det här är vårt hus! Nu blir det lite vardag sådär, tråkigt nog.

Blev nog lite nostalgisk för jag satt och tittade de första bilderna vi tog på huset..

Jaja, en av de första gångerna Lova testade att äta själv såg ut såhär (och gör fortfarande..hehe)

Tänk vad en hink med lite tillbehör kan göra! Den ska undersökas och lekas med i det oändliga.