Har funderat fram och tillbaka och hit och dit över hur och vad jag vill göra med husvagnen. Den är ett arv efter min pappa och jag har haft den i två år ganska exakt.

Både Per och jag tycker den är helmysig och den har charm. När vi var i Vadstena med den och Pers kompis med familj kom med sin jättebjässe till husbil (13 meter lång) så satt vi ändå alla (4 vuxna och 3 barn) i vår lilla gulliga vagn och snackade.

Men, den har haft fuktinsläpp vid stora rutan och vi har inte orken att hålla på och mecka med den. Och vi kommer inte utnjyttja den så mycket att det är värt att behålla den. Så, jag bestämde mig för att sälja. Efter lite strul köpare så har vi nu ikväll skrivit papprena med de perfekta köparna. Känns jätteskönt och jättebra! Men kommer trots det sakna lilla husvagnen..

Tog Eva och jag en ridtur på araberna ut i skogen. Vi red korta rundan över vägen (tar väl en dryg timme att ta sig runt) fast bakvänt. Tanken var egentligen en annan väg tillbaka men det var en bom i vägen. Attans ockå, men vilken mystur vi fick ändå. Vi galoppade lite längre sträckor och Kartousch var inte riktigt lika het på gröten som annars. Kan ju ha varit värmen också och inte bara min ridskicklighet   . Fast det märks ju tydligt att han gått på löp och tycker att det här med galopp är superkul och har väl egentligen bara ett tempo än så länge...full rulle. Tur att Eva sitter på trygga (för det mesta iaf) Khartoum som vi kan springa in i rumpan på om det behövs..

På söndag ska vi ta oss en långtur om vädret tillåter. Eva har redan planerat rutten så det är bara för mig att hänga på.