Ojojoj, nu har jag inte bloggat på så länge att jag tom glömt bort lösenordet hit.. Då har det gått lång tid.

Vad har är det då som har hänt under de här månaderna. Både mycket och lite samtidigt kan man väl säga.

Jobbet som har strulat sen början av oktober har väl klarnat en del.

För att göra en väldigt lång historia kort, så var det en politiker som ansåg att vår lilla avdelning (3 pers) inte behövdes längre utan vi blev övertaliga som det så fint heter. Det här fick vi reda på från en dag till en annan, helt utan förvarning.

Så från att ha varit 3 pers som jobbat med det här blir det istället 1, och det är min kollega. Min chef slutade och jag har ingen tjänst för tillfället, men en anställning. Eftersom jag ska gå på föräldraledighet ganska så snart så blir jag ett omplaceringsärende sen när jag är tillbaka igen. Härligt värre!

Jobbar nu sista veckan innan jag blir sjukskriven innan vår bäbis dimper ner i mitten av mars. Blir sjukskriven pga inre åderbråck eller nåt åt det hållet. Har inte riktigt förstått vad det är, mer än att det sitter i ljumsken och gör ont och att det blir värre vid rörelse. Men det ska bli skönt ändå att få vara hemma och ta det lugnt efter den här rätt jobbiga hösten med jobbet och ond ljumske.

Melker och Freja lever rövare hemma som vanligt. Nu när det har varit 20 minus några kvällar och nätter skulle man ju kunna tro att de skulle ligga inne i värmen och mysa. Men näe då, speciellt inte Melker. Han är nästan ute mer än vanligt just nu. Han kommer in med isklampar under tassarna som fastnat i allt hår, käkar, slickar sig och går ut igen. Freja hon är ute lite kortare stunder, speciellt om vi är ute. Då hänger hon efter Per som en liten hund.

freja har hittat ny sovplats..

melker i en av sina vilopauser

typisk Melker pose med ena bakbenet upp

Vi har utökat familjen också med ett gäng fiskar. Vi fick ett litet akvarium från grannen och köpte några firrar som simmar runt där. Foto på rackarna kommer.

Manne är såklart med på ett hörn också. Han har nyligen fått flytta tillbaka till sitt gamla stall och sin käresta Pralin. Det var som att de aldrig varit ifrån varandra. Det är personkemi det!

Däremot är inte jag någon flitig stallmänniska för tillfället och har inte varit sen november nån gång och det är den där dumma ljumsken som ställer till det. Har lite svårt att röra mig för mycket, och då har stalljobbet blivit lite för tungt helt enkelt. Men nu när han är tillbaka på gamla stället så blir det mer lättjobbat. Så kan lättare komma dit och få lukta lite på hästarna   

vinterbilder hemma