Igår var vi på kräftskiva hemma hos Pers föräldrar. Är som sagt inte överförtjust i kräftor men i vanlig ordning fick vi en jättegod svamppaj och kycklingsallad innan, så mätt och belåten var jag ändå sen :) Lyckades få i mig två klor och en stjärt utan större problem. Precis lagom. Det vart inte så sent och jag körde men ändå tycker jag att man är seg såhär dan efter, märkligt.

Förkylningen är i alla fall tack och lov på väg bort. Har nog aldrig legat däckad sådär under en hel vecka pga en förkylning.. J-a baciller!

Nu måste jag få sätta igång med att träna så smått igen. Min rygg haverar totalt av allt sovandes under veckan som varit, utan rörelse skulle jag se ut som en 80 plussare i ryggen. Men egentligen är det bra, för då har man verkligen ett skäl till att tvinga sig iväg på träning, promenaden, cykelturen eller vad som hittas på.

Helt otroligt vad man kan bli däckad av en förkylning. Har varit hemma hela veckan nu och blir inte bättre. Det började med ytte pytte feber och halsont. Tänkte att det är väl lika bra att stanna hemma så man slipper bli ordentligt sjuk. Tji fick jag för det. Febern och halsontet försvann på en dag men istället är jag dunderförkyld. Snorig och dan, tårarna rinner hela tiden, inte för att jag är ledsen då.. och skallen värker. Är helt enkelt ingen vacker syn för tillfället. Bara det försvinner till nästa helg då Eva och jag ska på ridwekeend.

Tillbaka till nässprayen..

Igår fyllde vår lilla prinsessa hela 6 år! Hon firade det med att tigga tonfisk! Det har nog aldrig hänt i vårt hus innan. Hon äter inte gärna annat än sina light kulor. Men igår då var hon minnsan i köket flera gånger och tiggde till sig god fisk. Nästan som att hon kände på sig att det var hennes födelsedagstårta.. Såklart att hon fick några tuggor. Idag har hon däremot inte tiggt nånting.

...tänk då på den här dikten och skänk istället pengar till nåt av alla våra fantastiska katthem vi har runt i Sverige som oftast jobbar ideellt för att rädda och hjälpa våra hemlösa katter!!!

Förra sommaren, en årstid så ljus.
Kom en familj till ett sommarhus.

De skaffade en katt så liten och go,
natt som dag fick den inne bo.

Han myste och trivdes i moderns famn,
att få mat och kallas vid namn.

Men när sommaren tog slut, och hösten kom sen,
semestern var över familjen for hem.

Katten tänkte:
”Vad gjorde jag för fel,
vad hände med barnens lek och kel?
Jag står här vid dörren och väntar på er,
säg mig älskar ni mig inte mer?”

Där satt han på trappan dag som natt,
han var ju bara en sommarkatt.

Kylan kom närmre och snön föll ner,
varför kommer ni inte hit mer?

När våren och sommaren nalkas igen,
kommer familjen åter till sitt sommarhem.

– Kom lilla Kissen ropar de lent,
men för han som blev lämnad var det redan försent.

Under en lövhög han ligger så still,
den kärlek han fick räckte ej till.

Av kyla och svält ett kattliv dog ut,
och detta på grund av att sommaren tog slut.

Melker har varit lite irriterad i de bakre regionerna och slickat och grejat så vi har haft misstanke om mask. Vi vet att han nog kan trycka i sig både det ena och det andra när han är ute och spejar i skogen så det är väl inte helt osannolikt att det kan vara någon mask som irriterar.

Så igår var det operation "få i Melker masktablett", vilket är lättare sagt än gjort. Sist vi höll på så ratade han totalt varianten med att krossa tabletten i smaskig mussla. Så nu var det att försöka öppna munnen och lägga in tabletten direkt och sen muta av något gottis. 3 tabletter hann vi förbruka innan Per lyckades få i honom den sista vi hade kvar *phu*. Han morrade och protesterade men var väldigt snäll med klorna (som är sylvassa) och när han fått i sig tabletten kände han sig väldigt förnärmad och gick iväg och slickade sig i en halvtimme. Tur att de inte är långsinta.. för sen verkade allt vara som vanligt igen.

Inatt har det regnat och blåst ordentligt. Freja hon skulle naturligtvis ut ändå och väckte oss mitt i natten för att vi skulle öppna kattluckan till henne. Vet inte om hon traskade ut då, Melker lär inte ha gjort det. Han hatar när det regnar och surar inne istället och tycker det är vårt fel.

Freja däremot bryr sig inte nämnvärt om det är blött. Så imorse kom hon in alldeles raggig i pälsen, jätteglad att vi var vakna och ville ha käk. Dyblöt! Det är nästan så vi är tvungna att torka av henne för att det nästan droppar. Snacka om att vilja vara ute!