Igår kväll hade vi skådespel utanför vardagsrumsfönstret.

Det är en stor grå katt som stryker runt här och nu när Melker inte är ute så verkar det som att andra katter försöker komma in på vår tomt och markera revir (typ grannkatten som vrålar utanför vår baksidedörr ibland..). Tror att Melker har någon slags pondus i kattvärlden, han vill inte bråka men utstrålar säkert något som avskräcker andra missar att komma för nära. Sen är han ju rätt stor också..

Nu är det då Freja som får stå upp till kamp. Vilket hon gjorde igår. Den gråa katten kom in här i våra snögångar på baksidan och Freja jagade iväg den. Sen vände den och jagade henne och tvärtom igen. Så fort den vände ryggen till kom Freja ut från kattluckan igen och gick efter. Morrade gjorde hon som ett helt lejon. Hon var en riktig fighter och fick till slut den gråa att traska härifrån. Men sen var Freja alldeles uppspelt och ville bara ut, ut, ut. Tror faktiskt att hon tyckte det var rätt skoj att jaga annan katt, fast med visst allvar. I hennes värld går det mesta ut på att leka, så hon hade nog lite roligt sådär på kvällskvisten..