Lisa och jag tog en prommis upp till min mamma idag på lunchen och käkade där.

Väl där fick jag ett litet paket att ta hem, men bara om jag lovade att inte tjuvkika innan.. Svårt, men jag lyckades.

Så gav Per paketet (det var mest till honom) och se vad som var där!!  

Haha, en snuskig disktrasa! Tycker det var väldigt kul, för vi är verkligen allergiska mot skitiga disktrasor här hemma och har väldigt sällan någon framme..

Tack så mycket mamma! Den här ska vi rama in, och inte använda. 

Eftersom hovslagare Gunnar ska komma imorrn bitti och fixa Mannes fötter så måste han ju se någorlunda representabel ut. I alla fall inte som en vandrande lerhög..

Hade sån tur att Elsa redan gjort i ordning stallet så hade lyxen att bara behöva ta in kärleksparet. Kändes inte så betungande.

Och Manne var otroligt nog rätt ren. Dammig, ja absolut, men han tycks inte ha hittat det där rätta stället med lera att rulla runt i än. Till slut vart han skaplig och fick tom glansspray i svansen.

Stor..

..och liten.

Vad har de gemensamt?

Båda är ganska leriga, de är bruna och alltid hungriga. 

Och så är de såklart kärleksparet nr 1! 

Melker är så lycklig just nu! Han går bara omkring och stryker sig mot oss hela tiden. Så fort han ser oss kastar han sig ner på golvet så det riktigt donkar för att bli kelad. Vi tolkar det som att han är glad över att smärtan är borta från benet.

Känns så härligt!

Frejas uppfödare Ann har fått 6 st små knoddar! Eller ja, inte Ann direkt utan en av hennes katthonor.. Pigalle.

Kolla in sötnosarna här: www.manlyckans.com

Vi tycks prenumerera på att åka akut till Bagarmossens Djursjukhus.. Plånboken blir ju inte direkt glad av det, men vad gör man? Jo, man packar in Melker i buren och åker. Det finns inget val.

Han hade väldigt ont igår och i morse. Så vi åt frukost och var på sjukan vid halv tio. Fick faktiskt ganska snabbt komma till en veterinär som såg vart problemet var.

Precis ovanför operationssåret hade det blivit en ansamling av sårvätska och blod. Kände på den och förstår verkligen att Melker har haft ont. Den var som en stor svullnad. Så veterinären tömde den, efter att Melker fått lugnande förstås. Positivt att han inte hade någon feber eller infektion och att det inte var allvarligare än så *phu*

Såret tyckte hon var fint och det hade inte orsakat det här. Det kan vara så att han inte riktigt tål stygnen och nu när de sakta löses upp blir det så här knasigt.

Hur som helst ska vi på återbesök om en dryg vecka, om det inte händer något innan..

Nu är vi hemma sen några timmar och alla, utom Freja då som absolut ville ut i regnet för att kolla fåglar, var nog lika trötta efter det här äventyret.

   Vi märkte igår att Melker verkade väldigt trött. Han hade kurat ner sig i min garderob och låg verkligen där hela kvällen. Ibland kan ju katter iofs bara sova i evigheter, men nja, det kändes inte som att allt stod rätt till.

Idag haltar han igen och små skakar som att han har feber och är trött. Vi har försökt att ta tempen på honom, men alla som känner Melker vet att han inte alltid är så samarbetsvillig. Så det gick inge vidare med andra ord.

Han har druckit, ätit några kulor och gått på lådan. Vilket är bra. Sen har han gått runt lite hemma och vill gärna ligga och titta ut på fåglarna. Men han är inte bra.

Sitter just nu och väntar på att Agrias jour veterinär ska ringa upp mig. Vi behöver rådgivning. Han mår inte bra, men känns inte tillräckligt sjuk för att åka in akut till Bagarmossens Djursjukhus.

Melker med sin rakade bakdel och operationssåret. Kompressen som dinglar där har vi fått plocka bort i omgångar sen han kom hem. Har verkligen suttit som berg och vi jobbar på att få bort det. Men som jag skrev ovan, Melker har vissa synpunkter på när man håller på och trixar med honom.

Mammas bäbis... Bäddade ner honom framför brasan. Ser i alla fall mysigt ut...

Fick en chock i morse när jag tittade ut genom fönstret! Snö! Och inte lite snö heller, gräsmattan var heltäckt av pudret. Såg nog inte ett grässtrå som stack upp ovanför snötäcket.

Visst, jag hade väl fått en hint om att det kanske skulle komma snöblask (och alla andra som kollar på vädret..) men inte så mycket. Tur att vinterdäcken var på redan.

Sån tur hade inte Per, så han fick stå i kö säkert en två timmar för att få däcken bytta på firma bilen.

På lunchen hade Per släppt ut Freja och ställt henne på gräsmattan. Det var första gången i hennes liv som hon såg snö. En rolig syn tydligen. Hon stod alldeles förvånad där mitt i allt, lyfte på tassarna och skakade dem och undrade nog vad 17 som hände. Från gräsmatta till vitt och kallt! Nu har hon uppenbart vant sig och går gladeligen ut igen.

Freja har börjat med att hon prompt ska ut på natten. Inte ger hon sig heller, så vi får fint ge oss och öppna dörren till förrådet så att hon sen vidare knatar ut via kattluckan.

I morse var hon uppenbart trött av sina äventyr ute på morronen.