På onsdag är det 8 veckor sen Melker blev opererad för 3:e gången. Först fick han ligga i buren i 4 veckor och nu har han varit ute och promenerat i huset, med koppel, i 4 veckor.

Det har gått både framåt och bakåt. Han har varit jätteglad över att få gå ut och gått, samtidigt som han är irriterad rätt ofta. Det tror jag beror på att han egentligen vill gå runt ifred och göra vad han vill och gå vart han vill. Men det får han ju inte.

Under några dagar gick han aningens sämre och fick då ta det lugnare med prommisarna.

Nu går han fint igen. Lite stel de första stegen och sen på slutet om han gått lite mer. Vi har börjat se muskler på bakbenet också. Det är inte i närheten av hur hans högra bakben ser ut, men det är tydligt att det går åt rätt håll.

Melker är pigg som tusan och vill bara ut från buren hela tiden. Och det med all rätt. Så som det ser ut idag så är han nog ute ca 3 timmar per dag och nosar runt i huset. Han går förstås inte hela den tiden. Katter är som de är, så ibland kan han somna på en matta i en timme eller så..

Nu snart ska vi börja öva att gå i trappan. Nåt steg i taget först bara för att sen utöka så smått. Allt för att han ska få tillbaka styrkan i benet. När han kan gå i hela trappan i ett svep bra och starkt utan att det blir galet så kommer han få gå fritt i hela huset. Slippa buren! Vilken lycka det måste vara för honom! Vi längtar!

På baksidan på tomten har vi nu när det snöat så mycket grävt fram gångar så man kan ta sig framåt och sen då för Frejas skull. Men nu tyckte vi att det var lite väl mycket snö. Dessutom så ligger det mycket mot snickarboa efter att Per skottat taket där några gånger.

Så Pers pappa kom förbi med sin super snöslunga. Efter några timmars jobb så har vi en helt ny baksida! Nu är vi redo för mer snö    Eller *hrm*, nja. Tycker nog att det räcker nu. Det är jättefint med snön när den ligger och ljusar upp tillvaron. Men nu har vi nog fått tillräckligt.